Svanberg: Måste fortsätta bygga kvinnliga nätverk

Innebandyn har kommit långt, men det finns fortfarande en del att jobba med jämställdhetsmässigt. Det menar Ann-Mari Svanberg, som är med i Svensk Innebandys nätverk #IBkvinnorleder.
- Vi är lika som människor, men även olika och det behöver också bejakas och framför allt respekteras, säger hon.

44-åriga Ann-Mari Svanberg är sedan fem år ledare för P03 i IBK Göteborg. Svanberg arbetar som mental coach och har koll på spelarna på individnivå och laget på gruppnivå.
Den här säsongen är hon en av deltagarna i Svensk Innebandys nätverk för kvinnor, #IBkvinnorleder.

- När jag berättade för några i min omgivning att jag skulle få möjligheten att vara med i ett kvinnligt nätverk fick jag kommentaren: "Men alltså, har inte de här kvinnogrupperna gjort sitt ännu?" Då blev jag helt säker på min sak och det var att vi måste fortsätta bygga nätverk och även renodlade kvinnliga sådana. För just den kommentaren gav mig bränsle att jobba vidare. Det finns en tuff kultur inom flera områden i sportvärlden som jag ogillar skarpt, säger hon.

Svanberg hyllar Sveriges sätt att tänka kring jämställdheten och allas lika värde, men att det är ett tänkande som måste utvecklas på olika fronter.

- Vi är lika som människor, men även olika och det behöver också bejakas och framför allt respekteras, säger hon och förklarar vidare varför deltagandet i nätverket är viktigt för henne:

- Det främsta skälet för mig var att jag under många år som kvinnlig ledare för ett pojklag ofta blev förbisedd av motståndarnas ledare. De gick helt enkelt förbi mig och hälsade på mina manliga tränarkollegor. De såg mig inte. Men självklart stod jag inte still, jag började gå efter och hälsade tydligt. Även av domare har jag mötts av knepiga kommentarer som mina manliga kollegor inte har fått höra. Jag har känt mig väldigt ensam som kvinnlig ledare. I min förening är vi inte många kvinnor överhuvudtaget, så jag har sökt efter andra sammanhang och nu har jag äntligen hamnat i ett nätverk som jag uppskattar oerhört. Vi behöver uppmärksamma och jobba vidare med att kunskap och uppförande inte sitter i könet utan i huvudet.

Den här säsongen har Svanberg också varit med i IBK Göteborgs SSL-lag på damsidan. Även där agerar hon mental coach, och även om laget i perioder har haft det tufft på planen menar hon att glädjen i laget är fantastisk. Det är något hon vill förmedla vidare.

- Gällande båda "mina" lag så är den gemensamma nämnaren att båda agerar som ett lag, där det gemensamma är glädjen för innebandyn. Att kämpa ihop oavsett resultat. Ett mantra som genomsyrar mina killar och tjejer är: "Vi vinner ihop och vi förlorar ihop, som ett lag."

I och med sitt deltagande i #IBkvinnorleder har Svanberg lärt känna en grupp som gör att hon inte längre känner sig ensam. Det är ett forum där hon får tänka högt och lära sig mycket av de andra. Deltagarna kommer från olika positioner inom innebandyn, vilket gör att de kan diskutera hela rörelsen.

Vad hoppas du blir förändrat inom innebandyn i framtiden ur den här aspekten?
- Att vi pratar om ledare och spelare utifrån person och inte vilket kön man har. Att det inte ska spela någon roll viket kön du har för att kunna nå "hela vägen", om det så handlar om ett ordförandeskap på lokal klubbnivå eller kvinnliga och manliga ledare.

Hur kommer du jobba annorlunda i framtiden?
- Då jag arbetar som skolkurator på en gymnasieskola genomsyrar jämlikt tänk och allas lika värde min vardag. På en skola med främst tjejer arbetar vi mycket med jämlikhet och att stärka varje individ på alla nivåer och jag kommer bli ännu mer observant och ha på mig mina "genusglasögon" och försöka reagera när jag uppmärksammar något jag upplever knepigt.

- När jag möter mina killar som är födda 2002/2003 på träning och match så kommer jag fortsätta att utveckla mitt arbete som jag och mina tränarkollegor arbetat med de senaste fem åren. Det är att leda och skapa förutsättningar så spelarna agerar som ödmjuka och balanserade spelare både på och utanför planen. Jag kommer även att prata om nätverket i min förening på ledarträffar och även försöka få styrelsen att bli mer medveten om att vi behöver få in flera kvinnor både i föreningen och styrelsen. Målet med 60/40 i könsfördelning är långt ifrån i min förening och det behöver uppmärksammas.

short_text    Skrivet av Anton Rosenblad 6 veckor sedan