Kävlinge är föreningen där alla är välkomna

Alla ska få vara med. Alla ska synas och göras delaktiga. Det står i Svensk Innebandys verksamhetsplan, och det är något som rimmar väl med Kävlinge IBK:s verksamhet.

Varje söndag håller den skånska föreningen träningar för alla som kan tänkas vilja spela. Majoriteten av spelarna har någon form av diagnos, men alla är som sagt välkomna.
Under ett års tid har verksamheten varit i gång, och det lockar fler och fler barn och ungdomar.

- Det är daglig motion och nyttigt rent hälsomässigt. De träffar nya kompisar och lär känna varandra. De får bra motorik. Det är en lätt tillställning. Alla tycker att det är kul. Det är lugnt och stilla och inget bråk. Alka uppskattar det, säger en av idéskaparna Georg ”Jojje” Nolander, och fortsätter:

- De är mycket bekvämare med klubba och boll nu. I början hade de ingen koll alls. Det syns på spelet, de har bra speluppfattning. De lyssnar på vad vi säger, pratar och passar. De kommunicerar på andra sätt nu.

Spelarna kommer både från Kävlinge och närliggande kommuner. Vissa bor på boenden och får skjuts till träningarna. De föräldrar som är på plats uppskattar verksamheten, och en viktig aspekt är att allt är gratis. Genom att söka pengar till projektet har Kävlinge kunnat köpa in klubbor, bollar, västar och glasögon.Ett problem som kan uppstå när ett barn med en diagnos testar en ny sport är att det inte fungerar i verksamheten. Om föräldrarna då redan har betalat en medlemsavgift kan det i längden bli kostsamt.

- Har man ett barn med funktionshinder så har man undersökt de flesta föreningar. Ibland stöter man på hinder, ibland kan de anpassa sig. Det gäller att hitta en förening som kan vara flexibel och det kan de här, säger föräldern Malin Hansson.

Spelarna på plats får precis samma möjligheter som andra innebandyspelare. De får röra på sig och vara med i ett föreningsliv. Här är de med i ett sammanhang utan krav och utan risken att misslyckas. När de spelar match räknas inga mål. Det enda de ska fokusera på är att ha roligt.

- Föreningslivet betyder mycket för det sociala. Och givetvis att röra på sig, säger Malin Hansson.

”Jojje” och de andra som sköter om träningarna ser inget slut på verksamheten, tvärtom. De hoppas att flera ska hitta dit, och även att andra föreningar ska ta efter och skapar förutsättningar för flera barn och ungdomar.

- Jag önskar att flera föreningar i Skåne gjorde det här. Det är lättare än man tror. Man får kämpa på, men det löser sig. Det finns inga hinder, säger han.

short_text    Skrivet av Anton Rosenblad 21 februari 2019